Min väg mot en svensk klassiker..
Hej allihopa!
Anledningen till att jag startar denna blogg är för att jag själv i framtiden vill kunna gå tillbaka och minnas den här tiden i mitt liv. Det är den största anledningen i alla fall. Jag har bestämt mej för att jag bannemej ska klara den där tjejklassikern och eventuellt även tillslut ha klarat av hela "riktiga" klassikern..
Anledningen till att jag startar denna blogg är för att jag själv i framtiden vill kunna gå tillbaka och minnas den här tiden i mitt liv. Det är den största anledningen i alla fall. Jag har bestämt mej för att jag bannemej ska klara den där tjejklassikern och eventuellt även tillslut ha klarat av hela "riktiga" klassikern..
För er som inte vet, så ingår detta i tjejklassikern:
* Tjejvasan (skidor, 3 mil)
* Tjejvättern ( cykling, 10 mil)
* Tjejsimmet ( simning, 1 km)
* Lidingö tjejlopp ( Löpning, 1 mil)
De finns tre olika nivåer. Det är Tjejklassikern, Halvklassikern och, sist men DEFENITIVT inte minst, den vanliga hederliga Klassikern. Tjejklassikern som jag ska göra innebär att man gör en tredjedel av alla längder i alla fyra grenar.
Min resa började redan i sommras med löpningen.. I mil skulle vi springa! Jag och en god vän bestämde oss för att klara av det tillsammans. Jag kan faktiskt inte fatta själv att jag klarade det! För i mål kom jag. Dessutom på en tid som är helt okej enligt mej.. 1 timme och 7 minuter tog det från start till mål. Jag var överlycklig! Innan loppet hade jag drabbats av sjukdom och i och med det kom ångesten. Hur skulle det här gå!? Jag var förkyld en lång tid vilket gjorde att jag helt tappade flåset jag hade lyckats bygga upp. En vecka innan start hann jag träna lite grann men hoppasdes inte på nå bra resultat. När startskottet gick blev jag så otroligt peppad och allt bara flöt på och jag kom i mål!
Det som väntar härnäst är tjejvasan. Innan jag började träna i december hade jag inte åkt en meter på skidor sen dagistiden. Här kommer lilla jag och ska åka 3 mil på skidor och har inte åkt sen dagis liksom. Haha! Jojo.. Vi får se hur det går. Tänk om man ändå kunde få slippa skidåkningen! Jag måste dock säga att det går bättre och bättre. Tekniken sitter inte som den ska än men jag har börjat "lära känna" skidorna nu och kan iaf ta mej fram på dom. Är inte lika rädd i backar längre heller. Ett mycket positivt framsteg om ni frågar mej ;)
Som ni kanske kan förstå så kommer min träning framöver bestå av skidåkning och det bör även bli några besök på gymmet då och då för att få styrkan som behövs. Armmuskler är prio ett!!! Bara den halvmil jag åkte idag gör att jag känner av armarna.. Puh!
Det var lite om mej och vad denna blogg kommer handla om.. Mycket nöje!
Här hade jag precis sprungit i mål.. Vilken JÄVLA känsla det var!
Kommentarer
Trackback