enklassikerisikte.blogg.se

 

 

 

 

Dagen började väldigt tidigt.. Halv 6 ringde klockan! Det var bara att bege sej upp och packa det sista och sen åka iväg. Det var väldigt lugnt med trafik måste jag säga.. Trodde det skulle vara kaos! Väl framme letade vi på vart bussen till starten skulle gå och det fann vi ganska snabbt. Kom fram och fick oss något i magen.

 

Emma startade först av oss fyra.. Fy fan så nervöst det var! Rös i hela kroppen! Efter henne var det Marias tur att ställa sej med sin startgrupp. Blev mer och mer nevös ju närmare start vi kom. När det äntligen var min och Lillemors tur så kändes inte så nervöst längre av någon anledning. Det var en konstig känsla! Vi ville bara iväg liksom.. Starten gick och vi började vår färd mot Mora!

 

Till att börja med gick det trögt pga alla människor omkring. Det var kanontrångt vill jag lova! Sakta men säkert blev det lite glesare och man kunde köra på i någorlunda takt.. Sen började nedförsbackarna!!! Jag som inte hade plogat nerför i hela mitt liv skulle nu ta tag i värsta backarna med 20-30 andra, PLOGANDES! Jag ramlade faktiskt inte nångång i nån backe trots att jag var rädd som få! Det var i stället i uppförsbackarna jag ramlade!

 

Första milen var den allra jobbigaste vill jag lova.. Efter det flöt det på rätt okej, men det kom några jobbiga backar även sen. Hade bakhalt som sjutton! Vad jag har hört så ska det ha varit katastrofalt före i år.. Typiskt när det är första gången man åker! Sen tillslut var det dags för den sista milen! Den gick rätt trögt, precis som första, på sina ställen faktiskt. Tyckte vissa kilometer kändes millånga! Sen när jag väl såg Moraklockan skymta runt hörnet var det som om jag fick ny kraft igen.. Jag stakade på ordentligt och jag var äntligen i måååål!